Shostakovich cellosonat

Shostakovichs cellosonat. Älskad av alla cellister och alla vill spela den. Men nu är det så att de flesta bara har hört andra satsen och vill spela andra satsen. Finns de som hört och vill spela första satsen också MEN, det är inte så många som brytt sig om de två sista satserna. Jag älskar naturligtvis också andra (och första) satsen, men tredje och fjärde....de är något HELT annourlunda. Magisk skulle jag nog kalla tredje. Jag valde att spela de två sista satserna, istället för de två första när min lärare frågade vilka två satser jag ville spela ur sonaten.
Tredje är mörk, dyster. I mitten ger den ifrån sig ett skri av smärta, en äkta dramatik. Så vacker i sin dysterhet.
Fjärde satsen...hur ska jag beskriva den? Finns en känsla av kammarmusik. Pianot får mycket solo. Kompet som cellon sköter på de delarna är så...häftiga! Det låter så bra, hela atmosfären blir rent av perfekt! Det är ett väldigt snabbt stycke och kräver mycket stråkteknik. Jag lägger upp ett klipp här på fjärde satsen som spelas av D. Shafran.



D. Shafran är en otrolig rysk cellist som föddes den 13 Januari1923 och dog den 7 Februari 1997. Han är känd för att spela med "konstiga" fingersättningar som har mycket med tummen och tredje fingret att göra. Han använder även ovanligt mycket fjärde fingret uppe i tumläget.
Förr i tiden (jag tror faktiskt även nu på vissa ställen) förbjöd lärarna sina elever att titta på Shafran eftersom han inte spelar "rätt". De ansåg att han kanske spelade hur det passade honom, men att det inte skulle passa andra cellister!
P.s Han har spelat den här sonaten tillsammans med Shostakovich själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0