The time's killing me
Everything is passing by, time, friends, happenings...even love most of the times....everything becomes a M.E.m.O.r.Y
Tick tock it saids, the clock in my corner, counting the seconds of my life. Slowly but fast, it´s counting. Making everything in to memories~
Varför bryr jag mig så mycket om tiden? Om klockan?
Eftersom allt i mina tankar och minnen, styrs av tiden och förintar ibland mitt inre
Minnen dödar mig. Tar fullständigt kol på mig. Man brukar säga "lyckliga minnen", men för mig är bara minnen plågsamma.
Att minnas den lyckliga tiden som man inte har längre.
Att minnas människor som man inte kommer träffa igen.
Att minnas roliga stunder som inte kommer tillbaka.
Minnen tvingar till tårar, extrem saknad. Sliter hjärtat i stycken. Även om man försöker vara tacksam över att man kunnat ha den tiden, att man kan återspegla händelsen flera gånger i huvet, så leder det till ännu mer saknad. Minnen blir suddiga efter ett tag. Man minns inte riktigt hur det var. Man glömmer dofterna. Känslan. Kanske blir ansiktet suddigt. Man glömmer rösten. Men det finns alltid en känsla som stannar kvar. Saknad och känslan att man älskar.
Minnen som kan vara så underbara...varför måste de också vara rena tortyren?
Pic by: ~thymian
Kommentarer
Trackback
