heheheh...
Ok, jag har varit hyper hela kvällen. Har sagt till alla att de älskr mig, sedan när de svarar något i "ja" stilen säger jag åt de att fråga chans! Och när några av de gör det dumpar jag de! Men de flesta trodde inte på att det var jag till att börja med, haha! Jag låtsades vara fjortis och skit också! Men nu har jag lugnat ne ´r mig och tänkte att jag kanske kunde skriva något vettigt här :) Jag tänker nämligen skriva mer om mig. Men mycket mer av den djupare delen.
Jag gillar att filosofera. Jag tänker mycket (för mycket ibland...) och kommer på nya frågor och svar till nästan allt. När våren kommer och snön smält bort, så sätter jag mig på ett favoritställe i skolans park, på gräset och bara tänker, lyssnar på musik eller läser. Jag förstår att många tycker jag är en väldigt tråkig sällskap men ja, that´s just me!
Men jag har försökt lära mig att bli social igen. Jag hade tappat förmågan att kunna prata ordentligt med någon, eller att försöka underhålla de. Men nu har jag fått det tillbaka. Men FÖR mycket. Jag börjar bli översocial, och det orkar jag inte riktigt med och mår också dåligt av. Men jag har då hittat vart balanspunkten är och ska barra tagga ner så att jag kommer dit.
För 1,5 år sedan ville jag inte att NÅGON skulle komma i närheten av mig. Jag skulle vara ensam, för det var ju så jag trivdes. Men jag träffade två personer som ändrade allt i mitt liv. Två av mina närma vänner säger att jag blev mer glad och öppen sen jag träffade de. Och det är sant. Jag fick mer självförtroende och allt kändes mycket lättare.
Självklart kom det med andra jobbigheter p.g.a att jag blev vänner med de, men det är ingenting gemfört med hur jag hade det innan, och vad de ger till mig.
Många kan tro att jag är kaxig, men jag är nog mer rent av rakt på sak, uppriktig och ärlig. Jag tycker vita lögner är ganska onödiga.
Många tror nog jag är dyster för att jag inte tror på "alla kan vara snälla mot varandra" och sånna liknande saker. Jag anser att världen är smutsig och att människan är det också. Jag tror inte att det kommer ändras. För det KAN inte ändras förrän människan försvinner. Är jag hemsk?
Men jag tror att kärleken ändå kan rädda mycket. Det finns godhjärtade människor. De kan med kärlek hjälpa andra, men det når inte så långt Men det är de som gör världen möjlig att leva i.
Nu har jag skrivit om mig själv och om mina tankar. Jag skulle gärna vilja hör eran åsikt om världen också! Jag vill ha någon att diskutera med. Maila mig gärna på [email protected]
:)
Ciao!/MaNa
Jag gillar att filosofera. Jag tänker mycket (för mycket ibland...) och kommer på nya frågor och svar till nästan allt. När våren kommer och snön smält bort, så sätter jag mig på ett favoritställe i skolans park, på gräset och bara tänker, lyssnar på musik eller läser. Jag förstår att många tycker jag är en väldigt tråkig sällskap men ja, that´s just me!
Men jag har försökt lära mig att bli social igen. Jag hade tappat förmågan att kunna prata ordentligt med någon, eller att försöka underhålla de. Men nu har jag fått det tillbaka. Men FÖR mycket. Jag börjar bli översocial, och det orkar jag inte riktigt med och mår också dåligt av. Men jag har då hittat vart balanspunkten är och ska barra tagga ner så att jag kommer dit.
För 1,5 år sedan ville jag inte att NÅGON skulle komma i närheten av mig. Jag skulle vara ensam, för det var ju så jag trivdes. Men jag träffade två personer som ändrade allt i mitt liv. Två av mina närma vänner säger att jag blev mer glad och öppen sen jag träffade de. Och det är sant. Jag fick mer självförtroende och allt kändes mycket lättare.
Självklart kom det med andra jobbigheter p.g.a att jag blev vänner med de, men det är ingenting gemfört med hur jag hade det innan, och vad de ger till mig.
Många kan tro att jag är kaxig, men jag är nog mer rent av rakt på sak, uppriktig och ärlig. Jag tycker vita lögner är ganska onödiga.
Många tror nog jag är dyster för att jag inte tror på "alla kan vara snälla mot varandra" och sånna liknande saker. Jag anser att världen är smutsig och att människan är det också. Jag tror inte att det kommer ändras. För det KAN inte ändras förrän människan försvinner. Är jag hemsk?
Men jag tror att kärleken ändå kan rädda mycket. Det finns godhjärtade människor. De kan med kärlek hjälpa andra, men det når inte så långt Men det är de som gör världen möjlig att leva i.
Nu har jag skrivit om mig själv och om mina tankar. Jag skulle gärna vilja hör eran åsikt om världen också! Jag vill ha någon att diskutera med. Maila mig gärna på [email protected]
:)
Ciao!/MaNa
Kommentarer
Trackback
