Shostakovich cellosonat
Shostakovichs cellosonat. Älskad av alla cellister och alla vill spela den. Men nu är det så att de flesta bara har hört andra satsen och vill spela andra satsen. Finns de som hört och vill spela första satsen också MEN, det är inte så många som brytt sig om de två sista satserna. Jag älskar naturligtvis också andra (och första) satsen, men tredje och fjärde....de är något HELT annourlunda. Magisk skulle jag nog kalla tredje. Jag valde att spela de två sista satserna, istället för de två första när min lärare frågade vilka två satser jag ville spela ur sonaten.
Tredje är mörk, dyster. I mitten ger den ifrån sig ett skri av smärta, en äkta dramatik. Så vacker i sin dysterhet.
Fjärde satsen...hur ska jag beskriva den? Finns en känsla av kammarmusik. Pianot får mycket solo. Kompet som cellon sköter på de delarna är så...häftiga! Det låter så bra, hela atmosfären blir rent av perfekt! Det är ett väldigt snabbt stycke och kräver mycket stråkteknik. Jag lägger upp ett klipp här på fjärde satsen som spelas av D. Shafran.
D. Shafran är en otrolig rysk cellist som föddes den 13 Januari1923 och dog den 7 Februari 1997. Han är känd för att spela med "konstiga" fingersättningar som har mycket med tummen och tredje fingret att göra. Han använder även ovanligt mycket fjärde fingret uppe i tumläget.
Förr i tiden (jag tror faktiskt även nu på vissa ställen) förbjöd lärarna sina elever att titta på Shafran eftersom han inte spelar "rätt". De ansåg att han kanske spelade hur det passade honom, men att det inte skulle passa andra cellister!
P.s Han har spelat den här sonaten tillsammans med Shostakovich själv!
Tredje är mörk, dyster. I mitten ger den ifrån sig ett skri av smärta, en äkta dramatik. Så vacker i sin dysterhet.
Fjärde satsen...hur ska jag beskriva den? Finns en känsla av kammarmusik. Pianot får mycket solo. Kompet som cellon sköter på de delarna är så...häftiga! Det låter så bra, hela atmosfären blir rent av perfekt! Det är ett väldigt snabbt stycke och kräver mycket stråkteknik. Jag lägger upp ett klipp här på fjärde satsen som spelas av D. Shafran.
D. Shafran är en otrolig rysk cellist som föddes den 13 Januari1923 och dog den 7 Februari 1997. Han är känd för att spela med "konstiga" fingersättningar som har mycket med tummen och tredje fingret att göra. Han använder även ovanligt mycket fjärde fingret uppe i tumläget.
Förr i tiden (jag tror faktiskt även nu på vissa ställen) förbjöd lärarna sina elever att titta på Shafran eftersom han inte spelar "rätt". De ansåg att han kanske spelade hur det passade honom, men att det inte skulle passa andra cellister!
P.s Han har spelat den här sonaten tillsammans med Shostakovich själv!
Kärlek - skrämmande men vacker
Alla går och blir kär i någon. 90% upplever en jobbig känsla. Smärta, längtan och ännu mer smärta. Varför tillåter vi oss att älska någon då? I början, när man är småkär är man lycklig. Det märks tydligt på både tjejer och killar när de är kära, eller jag tycker det iallafall. De skiner. Men oftast, när man blir kär på riktigt, när man börjar älska någon, börjar helvetet. Man längtar och hjärtat nästan slits i stycken. Svartsjukan blir stark och man får se en del av sig själv som man inte visste fanns, som man också kan komma och avsky, vilket leder till sämre självförtroende samt mer smärta. När kärleken är över, eller när man känner att det går mot slutet...behöver jag säga mer?
~Gråt och skrik~
~Lidande och plåga~
~Smärta och förtvivlan~
~Så lycklig~
RENA PARADISET
~Lidande och plåga~
~Smärta och förtvivlan~
RENA TORTYREN
~Så vacker~Men vi tillåter oss hela tiden att älska på nytt. Förr eller senare, även om man lovat sig själv att aldrig älska någon mer, för troligen redan andra gången, så hittar vi någon igen. Varför?
För när kärleken är lycklig...det finns INGEN annan känsla som kan beskriva eller kan vara bättre än när kärleken är lycklig. Eller när man vet att den andra älskar en tillbaka och har den personen hos sig, i närheten, att personen finns där. Man får en ytterligare styrka och mod. Man kan kämpa igenom de olika svåra proven som sätts i våra liv.
För när kärleken är lycklig...det finns INGEN annan känsla som kan beskriva eller kan vara bättre än när kärleken är lycklig. Eller när man vet att den andra älskar en tillbaka och har den personen hos sig, i närheten, att personen finns där. Man får en ytterligare styrka och mod. Man kan kämpa igenom de olika svåra proven som sätts i våra liv.
~Så underbar~
~Så lycklig~
RENA PARADISET
Så bisarrt. Kärleken är två i en och den ena sidan är den raka motsatsen till den andra. Kärlekens kraft är enorm och kan ändra människor nästan hur mycket som helst och olika håll. Åt ett negativt håll och ett positivt håll.
~Kärleken är skrämmande, men vacker~
The contrast between dark and light...how beautiful
People
~scary animals~
New Design
Nu har jag ännu en gång bytt design. Till en något helt annat. Mörkare och annan sort av designskapelse. Tyckte det blev tråkigt med de vanliga sorterna med en fyrkantig header, en bild på "repeat" som bakgrundsbild, sen Georgia eller Times New Roman som typsnitter.
Vad tycks?
Designen speglar mitt humör just nu. Allt är bara skit och jag känner mig borta i smärta på något vis. Jag måste skapa min egen värld igen. En värld där jag kan göra det jag måste och vill, utan att störas av all skit.
Vad tycks?
Designen speglar mitt humör just nu. Allt är bara skit och jag känner mig borta i smärta på något vis. Jag måste skapa min egen värld igen. En värld där jag kan göra det jag måste och vill, utan att störas av all skit.
