MaNa - Om musik (bl.a klassisk), fotografering, design, filosofi och annat

Jag har kollat på en skräckfilm idag som heter Triangel. Den var lite trög tyckte jagi början, eller en aning trög hela filmen igenom egentligen. När man tittar på filmen är det nog så att man tycker den är tråkig, tjatig och en film man inte fattar ett skit av nästan. Det är nog lite olika från person till person, men det här är antagligen den normalaste reaktionen. Jag tyckte den var lite tråkig och tjatig, men jag förstod. Tyckte inte den var så jäskig, men när det har tagit ett tag efter jag sett filmen, märker jag att jag har blivit lite påverkad och också rädd. Det är nice gjort av filmen tycker jag ;)

Filmen handlar om en kvinna som åker båt med sina vänner. Men deras båt sjunker. "Som tur var" fanns det en såndär stor båt (skepp?) där som de gick på. Men så dödas en efter en och till sist blir det bara den kvinnan kvar. Hon dödar mördaren och trodde att hon kunde ta det lungt, när hon plötsligt hör röster. Det är hennes vänners röst. Hon springer ut på deck och ser henne och hennes vänner, precis på samma sätt hon upplevt. Allt går alltså om och om igen. Hela tiden. Flera gånger om. Vill ni veta mer får ni ta och se filmen ;)
3/5 får den av mig iallafall :P